Fråga facket Fråga facket

Fackets kamp mot apartheid

Internationellt Internationell solidaritet har alltid varit viktigt för svensk arbetarrörelse. LO stödde till exempel den sydafrikanska fackföreningsrörelsen i kampen mot apartheid.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Nelson Mandela
Foto: Ulf Berglund/TT

Sydafrika en av de viktigaste frågorna

Under 1970-talet och 1980-talet var Sydafrika och kampen mot apartheid en av de mest uppmärksammade globala frågorna.

Det internationella fackliga arbetet för Sydafrika drog i gång på allvar 1959 när Fria fackföreningsinternationalen (numera Internationella fackliga samorganisationen), där LO ingår, tog ställning för ekonomiska sanktioner mot Sydafrika. Detta gjordes på uppmaning av den sydafrikanska motståndsrörelsen.

Stöd till fackföreningar

Facket i Sydafrika

Efter att en delegation från LO och TCO besökt Sydafrika 1975 trappades arbetet

mot apartheid upp. Bland annat gav man stöd till fackföreningsrörelsen.

Under 1970-talet var LO även med och hjälpte till att starta fackföreningar i Namibia, som ockuperades av apartheidregimen i Sydafrika.

LO-representant undercover i Nambia

LOs representant Paul Carlsson, som annars jobbade som lärare på LOs skola Åkers Runö, åkte till Namibia undercover 1978. Han låtsades vara kristen missionär men höll i själva verket på med facklig organisering. Efter åtta månader blev han avslöjad och utvisades ur landet.

Stöd till ANC

Den sydafrikanska motståndsrörelsen ANC fick under långa perioder statligt svenskt bistånd och här fanns en stark solidaritetsrörelse för Sydafrikas folk. Fackföreningar, kyrkor och andra organisationer bedrev opinion mot apartheid och samlade in pengar till motståndskampen. 

Från fackets sida fanns ett utvecklat samarbete med Sydafrikas fackliga landsorganisation Cosatu, som stod nära ANC. Men minst lika viktigt var det opinionsarbete mot apartheid som gjordes i Sverige. I samarbete med TCO gav LO ut böcker och tidningar om Sydafrika.

Nelson Mandela om stödet från Sverige

När Nelson Mandela frigavs 1990 efter 27 år i fängelse var Sverige det första land utanför Afrika han besökte. Efter att Sydafrikas första demokratiska val hållits 1994 och Nelson Mandela blivit president påminde han ofta om vilka som varit befrielserörelsens internationella vänner under apartheidtiden, och lyfte gärna fram Sverige.

I ett tal i Sveriges riksdag 1999 sa han:

– Återigen är vi i Sverige för att tacka er från djupet av våra hjärtan för vad ni gjorde. Arbetarrörelsen, folkrörelser, kyrkor och andra, och miljontals vanliga svenska män och kvinnor.