Fråga facket Fråga facket

Pensionsavgifterna

Om vi ska förbättra pensionerna finns flera vägar att gå, men alla är långsiktiga. Det finns inget snabbspår.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Börsens utveckling

Det är naturligtvis möjligt att en majoritet av de yrkesarbetande önskar att kunna gå i pension vid 65 års ålder trots att medellivslängden har blivit högre. Samtidigt vill de ha lika hög pension som om de arbetat till 67. Det finns då huvudsakligen två lösningar.

Den ena handlar om att inte göra någonting och hoppas på börsens utveckling. Skulle det gå riktigt bra så kommer premiepensionerna på sikt kunna ge märkbara tillskott till den statliga pensionen. Sedan starten år 2000 har det ännu inte inträffat. Det är visserligen en för kort tidsperiod för att göra en ordenlig utvärdering, men utvecklingen hittills tyder på att det är en vansklig strategi att förlita sig på börsens utveckling.

Höjda pensionsavgifter

Den andra lösningen handlar om att höja pensionsavgifterna. Utifrån dagen förutsättningar skulle pensionsavgiften behöva höjas från 18,5 procent till 22 procent för att ge den önskade pensionen. Detta gäller i dag.

Befolkningsprognoser från Statistiska Centralbyrån visar att med stor sannolikhet kommer medellivslängden att fortsätta att öka i framtiden. Det innebär att om man i framtiden både vill behålla pensionsåldern vid 65 och ha en statlig pension som uppgår till cirka 62 procent av slutlönen så kommer en avgift på 22 procent inte att räcka. Den kommer då att behöva höjas ytterligare.

En höjning av pensionsavgifterna från 18,5 till 22 procent begränsar löneutrymmet i motsvarande grad. Detta ger högre pensioner men löser inte orättvisan i att det är så stor spridning mellan grupper då det gäller förmågan att arbeta i högre åldrar. Med en högre avgift kommer alla att få högre pension, även de som i dag kan pensionera sig senare.

Genom att en avgiftshöjning höjer pensionen för alla kommer den att kosta mer än förbättringen i de offentliga försäkringarna som endast omfattar de som inte orkar arbeta fram till 67 års ålder.

Avgiftsnivåns storlek har också betydelse för hur omfattande de avtalade och privata pensionslösningarna behöver vara. En högre statlig nivå medför att de avtalade och privata avgiftsnivåerna inte behöver vara lika höga för att pensionsvillkoren i slutändan ska bli de önskade.

Bättre arbetsförhållanden

För att åtgärda problemet med den stora spridningen i arbetsförmåga då man fyllt 60 är en satsning på bättre arbetsförhållanden den lämpliga inriktningen. Vill man i stället allmänt höja pensionsnivån är det lämpligare att höja avgiftsnivån. Det tar tid innan båda dessa åtgärder får önskad effekt på pensionerna.

Att ändra villkoren på arbetsmarknaden så att alla kan och vill arbeta längre är både en långsiktig och osäker satsning. Men även en avgiftshöjning är en långsiktig satsning.

Enligt livsinkomstprincipen är det endast de inbetalningar som sker efter att avgiften har höjts som kan höja framtida pensioner. Full effekt uppnås då först efter ett helt yrkesliv, det vill säga efter 40-45 år.