Publicerad i Expressen 17 februari 2023
Svenska hushåll är just nu extremt pressade. Det gäller inte minst LO-förbundens medlemmar. Många vittnar om att de lever utan marginaler. Det handlar om vanliga arbetande familjer som har fått se sina kostnader öka med många tusen kronor i månaden det senaste året. Samtidigt har de räkningar som måste betalas. Det handlar om elen, om kostnaden för att resa till jobbet, om skenande matpriser.
Svensk samhällsekonomi i stort befinner sig också i ett allvarligt läge. Samtidigt som de stora svenska företagen fortsatt går bra och kan plocka ut stora vinster står Sverige inför en lågkonjunktur. Det visar inte bara LO-ekonomernas prognos , utan även bland andra Riksbanken och Konjunkturinstitutet. I veckan kom även EU-kommissionens nya prognos. I den sticker Sverige ut. Vi är det enda landet i EU vars ekonomi förväntas krympa 2023.
Är detta en nödvändig utveckling? Att samtidigt som hushåll kämpar ska vi räkna med ett Sverige i botten av tillväxtligan? Nej, det är svårt att se. Det är svårt att tänka på Sverige som bara ett oskyldigt offer för internationella omständigheter. Vi är ett litet exportberoende land som är vana att agera i en internationell kontext. Det är upp till oss hur vi möter läget.
Försvagningen av den svenska ekonomin drivs av tre delar:
Bostadsbyggandet tvärnitar. De årliga byggstarterna har sen förra året mer än halverats, uppskattar Boverket. De är nere på det lägsta byggtalet på över ett decennium.
Hushållen pressas allt hårdare. Alla kostnader har rakat i höjden, medan lönerna inte gjort det i samma takt som andra plockar ut vinster.
Sverige bedriver Europas stramaste ekonomiska politik. Riksbanken höjer räntorna mer än den Europeiska centralbanken. Regeringen planerar som enda europeiska land att amortera på statsskulden mitt i en lågkonjunktur.
Så: Måste Sverige även framöver ligga i botten av EU:s tillväxtliga? Nej. Det finns goda möjligheter att undvika en fortsatt utveckling nedåt.
Sluta med dumsnålhet
Från finans- och penningpolitiskt håll är det annat som måste till för att få svensk ekonomi att lyfta. Det handlar om Riksbanken och den svenska regeringen.
Riksbanken måste backa från den inslagna banan med räntehöjningar. Räntehöjningar i Sverige hejdar inte en inflation som beror på höga elpriser till följd av Putins anfallskrig i Ukraina. Inte heller kan man värna en försvagad valuta med höjda räntor om det sker till priset av krympande ekonomi, för vem vill växla till sig svenska kronor när den svenska ekonomin kraschar? Tidigare räntehöjningar har ännu inte slagit igenom i ekonomin och den svenska lönebildningsmodellen minskar risken för en pris-löne-spiral. Nu är det dags för den nya Riksbanksdirektören, Erik Thedéen, att ta ett chill pill.
Regeringen måste sluta med sin dumsnålhet och börja investera. Den har redan förvärrat byggkrisen genom att slopa investeringsstöden till hyresrätter. Hushållen väntar fortfarande på någon form av stöd i kostnadskrisen där andra länder sedan länge skapat förutsägbarhet och hjälpt grupper med små marginaler. Den har i statsbudgeten skurit på yrkesutbildning och arbetsmarknadspolitik. Detta trots att arbetslösheten stiger och efterfrågan på arbetskraft är fortsatt hög i branscher som bara kräver en kort yrkesutbildning.
LO efterlyser därtill ett större tillskott till kommunerna. De är nödvändiga för att undvika att uppsägningar i vård, skola och omsorg ska spä på uppsägningarna i handeln och byggsektorn.
Sveriges ekonomiska kris framstår alltmer som hemlagad. Det är en utveckling som Sverige rimligen kan vända om fler tar ekonomiskt rimliga beslut. Det går att göra tillsammans.
Laura Hartman, LOs chefsekonom