Fråga facket Fråga facket

Karl-Petter Thorwaldssons första maj-tal 2020

Första maj


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

DET TALADE ORDET GÄLLER

Vänner,

Tack.

Tack till dig som varje dag klär på dig en obekväm och varm skyddsmundering.

För att rädda, vårda och värna liv.

I omsorgen. I sjukvården.

Tack till dig som sätter dig vid ratten,

kör din vanliga rutt i linjetrafiken,

och tar dem som verkligen måste till jobbet, till sina arbetsplatser.

Tack till dig som tar emot eleverna i skolan och barnen i förskolan.

Till dig som serverar dem lunch.

Som försöker upprätthålla vardagen för våra barn i oroliga tider.

Tack till dig som jobbar borta så att andra kan jobba hemma.

Du som plockar fram varor på Coop och Ica,

du som hämtar soporna,

du som delar ut posten.

Tack till dig som jobbar tuffa skift,

med att producera andningsmasker, visir och respiratorer.

Det är ni arbetare som bär Sverige genom krisen.

Det ska alla veta.

Det ska vi se till att ingen glömmer när krisen ebbat ut.

Tack.

Samtidigt: vi är i det här tillsammans. Alla i hela Sverige.

Det finns inga tvålar, ingen handsprit,

som kan tvätta bort oron eller osäkerheten, för någon av oss.

Det finns inga avstånd i meter,

som kan hålla de ekonomiska effekterna på distans, för någon av oss.

Vi är i det här tillsammans. Alla.

Där några av er gör livsviktiga insatser, i ert arbete.

Vi andra gör livsviktiga insatser, genom att hålla avstånd.

Vi i facket vet: det är bara tillsammans vi blir starka.

Den insikten behöver nu fästa i djupet,

hos var och en i vårt land.

För när krisen ska övergå i en ny vardag,

måste det vara en vardag där alla räknas.

Arbetare såväl som vd.

Ett jämlikare – och därmed starkare – samhälle.

* * *

Coronaepidemin har satt det svenska klassamhället i blixtbelysning.

Låt mig ge några exempel utifrån vår svenska strategi att skydda de äldre.

För hur ska du som är 70-plus kunna undvika sociala kontakter,

om du tillhör de tjugo procent av svenskarna som är trångbodda?

Ofta i storstadens förorter.

Med låg inkomst.

Flera generationer i några få rum.

Och hur ska du som jobbar i äldreomsorgen,

kunna skydda dina gamla genom att använda ny kunskap och ny skyddsutrustning,

om du inte erbjuds det?

Och hur ska du kunna kräva det,

när du redan innan epidemin var omänskligt pressad,

av en dålig arbetsmiljö och en otrygg anställning?

Våra ojämlika villkor,

till exempel i boendestandard och arbetsvillkor,

har i denna epidemi visat sig vara direkt dödliga.

*

Det finns ett ytterligare perspektiv: Privatiseringen av välfärden.

Det gäller inte minst äldreomsorgen.

Jag skäms när jag hör om privata äldreboenden,

som vill spara in på skyddet för personalen.

För att säkra sina vinster.

Och jag häpnar över det faktum att vi idag har 100 000 färre platser

på äldreboenden än vi hade 1990.

Trots att de äldre är många fler nu.

Uppenbarligen har skattesänkningar gått före satsningar på välfärden.

Uppenbarligen har privata vinster gått före investeringar i verksamheten.

*

Vänner,

När några tvingas jobba ännu hårdare, blir andra av med jobbet.

Det har blivit tydligt, att vilken typ av anställning du har,

kraftigt påverkar dina möjligheter att klara dig ekonomiskt i kris.

I många av de branscher som först drabbades mycket hårt –

hotell, restauranger, handel –

har få fasta heltidsjobb.

Det vanliga är snarare timanställningar, deltider och visstider.

Men krisen visar att vår a-kassa inte alls fungerar för dem som har sådana anställningar. De har inte ens kunna kvalificera sig.

A-kassan har devalverats så att den inte längre täcker en vanlig arbetares vanliga arbetsvillkor.

Här och nu säger LO stopp.

Sverige måste byta kurs.

Sverige efter krisen måste bli något helt annat än Sverige innan krisen.

Där vi lämnat det nyliberala projektet bakom oss.

Och bygger det starka samhället – för alla – tillsammans.

* * *

Vänner,

Den socialdemokratiskt ledda regeringen har hanterat coronaepidemin

bra och beslutsamt.

Samma beslutsamhet vill jag nu se, när Sverige ska byta kurs och byggas om för framtiden.

När krisen slog till blev det tydligt hur skört samhället var.

Under fyrtio års tid hade vi låtit ojämlikheten växa.

Och det hade gjort oss till ett svagare land.

Att vi hade tillåtit klassamhället växa,

under så lång tid,

så brett och så djupt,

det är vårt allra största misstag.

Och vi är många som bär ansvaret för det.

Trygghet och ett starkt samhälle är våra nycklar till framtiden.

Så: nu måste Sverige byta kurs.

Det handlar om jobben.

Vi är på väg in i massarbetslöshet.

Sedan krisen inleddes har 100 000 skrivit in sig hos Arbetsförmedlingen,

och 60 000 har varslats om uppsägning.

Här får ingen möda sparas.

Vi får aldrig någonsin släppa målet om arbete åt alla.

Det handlar om ett hållbart arbetsliv.

Vi måste få bort eviga visstider, sms-anställningar och hyvling av arbetstiden.

LO är redo att förhandla med arbetsgivarna om detta.

Men – vi tänker banne mig inte förhandla bort tryggheten för våra medlemmar.

Och vi tänker inte låta riksdagen driva igenom försämrad anställningstrygghet för vanligt folk. 

Det handlar om välfärden.

Alla måste kunna lita på att skolan är bra,

att sjukvården fungerar,

och att barn- och äldreomsorgen är trygg.

Rik som fattig.

Därför måste resurserna till välfärden öka rejält, 

de privata vinstintressena bort,

och skattesystemet blir rättvisare där rika bidrar mer.  

Det handlar om pensionerna.

Många LO-medlemmar jobbar ett långt arbetsliv men tvingas ändå som pensionärer vända på varenda krona.

Det är inte värdigt.

Det är inte rättvist.

Pensionerna för vanligt folk måste höjas.

Det handlar om våra trygghetssystem.

Sjukförsäkringen måste underlätta för människor att bli friska och börja jobba igen.

Inte kasta ut dem i fattigdom.

A-kassan måste ge trygghet för alla både i vardag och kris.

Det är ett oavvisligt krav från LO att de förbättringar som gjorts av a-kassan nu blir permanenta.

Det här är trygghet.

Det här är ett starkt samhälle.

Det här är framtid för oss tillsammans.

Det här är lärdomar som dragits och kurs som bytts.

* * *

Vänner,

Vi ser ännu inte slutet på den kris som coronapandemin försatte Sverige i.

Men det finns ingen anledning att lyssna till olyckskorparna.

Tvärtom finns det många skäl att känna hopp.

Kampen mot pandemin har visat att Sverige kan.

Regering. Vanligt folk. Föreningar. Företag.

Vi kan. När vi vill eller måste.

När vi nu satsar stora resurser till vården för att säkra och trygga.

När vi låter politiska stridsyxor vila.

När frivilliga syr skyddskläder till hemtjänsten,

och levererar matkassar till äldre.

När företag och organisationer ställer om produktion,

erbjuder gratis studiehjälp, öppnar parklekar.

När människor håller avstånd, tvättar händer,

stannar hemma med snuva.

I oss svenskar finns allt som behövs för att klara en kris.

Men också allt som behövs för att bygga ett bättre samhälle efter krisen.

Även om det kan vara svårt att föreställa sig nu,

så måste våra gemensamma ansträngningar i dag,

sikta mot ett ännu bättre samhälle i morgon – efter krisen.

Låt oss därför se till att de investeringar vi gör nu,

– för att ta oss igenom krisen och för att bygga landet efter krisen –

lägger grunden för ett jämlikare och mer klimatsmart Sverige.

Låt denna pandemi utgöra slutet på den förlegade och förödande egoismen.

När vi står på andra sidan corona vill jag se ett Sverige:

Där varje unge klarar skolan.

Oavsett hur föräldrarnas ekonomi ser ut.

Där alla är med på en gemensam resa framåt.

Du som bor på landet.

Du som bor i förorten.

Och du som bor i stan.

Där tillräckliga resurser i vården och trygga arbeten i omsorgen,

bygger en starkare välfärd i vardagen.

Där vi investerat för ett hållbart samhälle.

Ekonomiskt, socialt och miljömässigt.

Det är bara tillsammans vi bygger goda samhällen.

Och vi kan. Det har vi visat förr.

Vi visade det på 30-talet.

När massiva satsningar på arbetsmarknadspolitik fick landet på fötter.

Vi visade det efter 90-talskrisen.

När vi halverade arbetslösheten med gemensamma insatser.

Vi visade det efter kraschen 2008.

När 70 miljarder investerades för att rusta Sverige ur krisen.

*

Vänner,

det som gör mig mest hoppfull idag är att fler än vi i arbetarrörelsen

har insett värdet av ett starkt samhälle.

Fler har insett att vi må vara individer,

men det är bara tillsammans som vi klarar de stora svårigheterna.

Jag tror att när krisen är över så möts vi igen,

och då kommer vi kunna säga till varandra:

Vi bytte kurs och började bygga ett samhälle som står starkt, både i vardag och kris.

Vi skapade trygga jobb. Vi satte människor före marknaden.

Vi skapade trygghet för vanligt folk.

Tack ska ni ha!

/.