Hur vårt samhället ser ut och fungerar blir tydligare än någonsin i kristider. När samhällsbärande yrken sammanställs fylls listorna med LO-medlemmar. Det är vi som får samhället att fungera trots krisen. Det tycker jag att vi ska komma ihåg även när krisen är över.
Kan vi komma ihåg vilka det är som trängs på bussarna och vilka det är som kör dem? Som jobbar i mataffärerna och som tillverkar toalettpapper? Och som håller igång sjukvården.
Klassamhället Stockholm syns också bland patienterna på intensivvårdsavdelningarna. Många som vårdas på intensiven bor på Järvafältet. Många har en vardag som präglas av trångboddhet och osäkra anställningar, där man inte kan tacka nej till ett arbetspass trots smittorisken.
Ja, för konsulterna på NKS kan jobba hemifrån, medan mina kollegor i vården måste uppfinna ny skyddsutrustning. Det tycker jag vi ska komma ihåg även när avtalsrörelsen återupptas i höst och när politikerna beslutar om budgetar för riksdag, region och länets kommuner.
För även om regeringen gör ett bra jobb med krispaket är det löntagarna och LO-medlemmarna som kommer ta den tyngsta smällen. Nu är det viktigt att regeringen lyssnar på LOs förslag om att det ska vara enklare att kvalificera sig till A-kassan samtidigt som taket och grundbeloppet måste höjas kraftigt. Vi kan inte vänta utan nu krävs det snabba beslut. Det måste finnas en framtid för löntagarna även efter Coronakrisen
Som ordförande i LO-distriktet i Stockholms län är jag oerhört stolt över alla LO-medlemmar som håller Stockholms län under armarna i krisen. Men lika förbannad blir jag över tanken på att allt skulle återgå till att bli som vanligt när vi tagit oss ur den.
Mirja Räihä
Ordförande LO-distriktet i Stockholms län
Jakob Stone